Petters musikmanual - det mesta du kan behöva, på en enda sida.

Innehåll:
Inledning
Vad är en ton
Intervall
Durskalan och naturtonerna
Klaviaturen och tonernas namn
Stamtonerna
Pythagoras och skalan
Liksvävande temperatur
Fasta tonlägen eller inte
Elektriska instrument
Blå toner
New Orleans-grytan
Funktionsanalys
Gitarren
Takt och ton
Vad innehåller en låt?
Att minnas en melodi
Ackord
Dur och moll och mitt emellan
Ackordnamn
Vanliga varianter av treklangerna
Notskrift
Klaver
Notvärden
Riff
Tonarter
Tonartsramsor
Andra skalor
Instrumentfamiljer
Ackord för gitarr, ukelele och saz
Kvintgrepp
Låtar
Spotifylistor
Kopplingar till kursplanen
Denna kolumn förklarar ganska ingående det som står i den högra kolumnen. Det är bättre att läsa denna kolumn först men det går också bra att fuska lite och gå direkt till den högra. Denna kolumn går mer direkt in på hur du kan få takt och toner att fungera.
Men det kan ju va kul att veta lite mer om varför det fungerar som det gör,
eller hur? Det står mer om det i den vänstra kolumnen.
Denna text handlar främst om vad musik är och hur den blir till. Den handlar inte så mycket om varför människor gör musik, vilket kanske är det allra viktigaste men också det som är svårast att svara på, eftersom det finns lika många svar som det finns människor. Men det kan vara bra att veta att musiken som språk kan förstås i hela världen; den har en kommunikationskraft som gör den oerhört viktig, ibland till och med farlig. Det finns länder som försökt förbjuda viss musik eller till och med all musik av rädsla för den kraft musiken kan ge människor. Alla påverkas av musik och den som behärskar musikspråket kan också påverka andra. Tänk på hur musik används i filmer och reklam. Musik kan också användas i krig, ibland för att ge folket kraft men tyvärr ibland som tortyr.

Ofta är den mänskliga rösten inblandad i musiken och då är förstås texten som sjungs minst lika viktig. Då fungerar musiken som en förhöjare av texten, eller som en färgning. På sätt och vis går det också att göra själva texten musikalisk genom rytm och rim, men liksom rap eller toast brukar den ändå förstärkas av toner och rytmer.

Alla tycker någonting om musik och ibland väldigt olika. De som tycker har förstås oftast rätt, fast på olika sätt. Vissa lever bara för musik, andra säger att de struntar i den. Vissa är helt säkra på att de vet vilken musik som är bra och vilken som är dålig, och vissa kommer aldrig att förstå varför andra tycker som de gör. Men en sak borde de flesta vara överens om och det är att all musik är beroende av någon slags ordning på vilka toner som ska låta, när de ska låta och inte minst när det ska var tyst. Musik är ett språk som helt enkelt består av toner, tid och tystnad, i någon slags ordning.

Eftersom musiken är ett språk finns det alltid en sändare och en mottagare, alltså någon som spelar och någon som lyssnar. Men i ett band, en orkester eller en kör är alla sändare och mottagare samtidigt, och det kan uppstå en känsla av vara sammankopplade i toner och rytm som inte kan förklaras, den måste upplevas!

Toner

Vem som än försöker hitta på en truddelutt och sjunga den kommer att använda toner som känns bekväma och som går att komma ihåg. Oavsett i vilket land eller i vilken tidsålder sångaren befinner sig så kommer tonerna att vara en del av en skala, det vill säga några toner på vissa bestämda avstånd från varandra varav en kommer att kännas som mer som hemma, kanske den första tonen eller den sista. Det finns naturliga förklaringar till varför skalor brukar blir ganska lika varandra; jag kommer till det senare.

Men vem som helst som sjunger påhittade truddelutter brukar förstås sällan tänka på vad det är för avstånd mellan tonerna. Vi sjunger det vi tycker låter bra helt enkelt. Resten av denna text kanske kan ge en förklaring till varför vi tycker att vissa toner låter bättre än andra. Visst är det kul att förstå saker?

Sedan slutet av 1600-talet har det, i en stor del av världen, varit vanligt att använda en extra välordnad variant av denna ganska naturliga skala nämligen en liksvävande diatonisk skala och jag ska försöka förklara vad det är, och hur den kom till, längre ner i texten. Det är ganska komplicerat men ändå helt naturligt. Förmodligen har människor använt en liknande skala i mer än 40000 år. Denna benflöjt är nämligen så gammal, och hålen som fingrarna kan täppa till för att få olika toner sitter ungefär som på en modern flöjt.



För att förstå musik behöver vi inte bara veta vad toner är utan också när de ska låta; då handlar det om tid. Musikens olika ord för tid är till exempel takt, rytm och tempo. Läs mer om det här!

Men först ska det handla om att ordna ljud på höjden, om toner och tonhöjder. Om fler än en ton låter efter varandra, kanske olika länge, och dessutom bildar en helhet som går att upprepa (eller komma ihåg) så brukar det kallas för en melodi.

Om fler än en ton låter vackert samtidigt brukar det kallas för harmonier eller ackord. Om två eller fler olika melodier spelas eller sjungs på samma gång bildas också harmonier; tekniken att skapa melodier som fungerar ihop kallas kontrapunkt. Det är en komplicerad konstart som funnits sen medeltiden och när vi idag sjunger en melodi och använder vissa ackord som passar till melodin så är det egentligen en slags kontrapunkt vi gör, eftersom det på sätt och vis gömmer sig andra melodier i ackorden än den melodi vi sjunger. Vi har också lärt oss höra när det låter rätt eller fel, även om vi kanske inte förstår vad det beror på. Vi använder oss fortfarande av mycket gamla musikaliska idéer och många av melodierna och ackordkombinationerna som vem som helst kan använda idag kan ha tiotusentals år på nacken. Det står mer om ackord i den högra spalten. I stycket om funktionsanalys står det mer om hur ackord fungerar ihop.

Både toner och tid har mycket med matematik att göra.

Vad är egentligen en ton?
Jo, luft som vibrerar, alltså rör sig fram och tillbaka så att det bildas vågor genom rummet på samma sätt som när du petar med en pinne i en vattenpöl. Fast luften måste vibrera väldigt fort om den ska höras, fortare än 50 gånger i sekunden. Den måste också vibrera jämnt, lika långt mellan varje rörelse, för att låta som en ton, annars blir det brus eller buller. Ett visst antal svängningar per sekund kallas för frekvens och mäts i Hertz (1 Hz = 1 rörelse/luftsvängning per sekund).

Ju snabbare luften vibrerar desto högre blir tonen. Ett vanligt sätt att göra en ton är att spänna en sträng, eller ett starkt snöre, hårt och sedan slå till strängen så den kommer i svängning. Det är precis vad som händer inuti ett piano när du trycker på en tangent eller när du knäpper på en gitarr. För att få en sträng att vibrera snabbare kan vi spänna den hårdare eller göra den kortare. Att göra den kortare är vanligast eftersom strängen kan gå av om den blir för hårt spänd. En gitarrsträng kan förkortas genom att ena delen av strängen trycks mot metallbanden på gitarrhalsen, som på bilden:


En grundton t ex 220 Hz
eller


Exakt halva strängen svänger dubbelt så fort, 440 Hz. Det blir samma ton som grundtonen fast dubbelt så hög. Delar vi den nya halvan i mitten får vi samma ton igen, fast 880 Hz. En halv halv är ju samma sak som en fjärdedel och om du försiktigt håller ett finger alldeles nära, precis vid en fjärdedel av strängen, så kommer varje fjärdedel att svänga lika mycket; det kallas flageolett.



Mellan dessa toner, som ju låter lika, finns förstås alla andra toner. De kan vara hur många som helst, så för att kunna göra musik behöver vi alltså ha någon slags ordning på tonerna mellan grundtonen och den dubbelt så höga grundtonen. Det fina är att det redan finns en slags ordning, inbyggd i varje ton. Varje ensam ton innehåller nämligen många fler toner som oftast inte hörs, de kallas deltoner och består av grundtonen (den som hörs) och många olika övertoner och det är skillnader i övertonerna som gör att instrument kan låta helt olika även om de spelar samma ton.



Intervall
Ett förhållande mellan två olika toner kallas för intervall. Så fort musik består av två olika toner, eller fler, uppstår ju ett förhållande mellan dem. Om förhållandet mellan stränglängderna är 1/2, som mellan hela och halva gitarrsträngen på bilden, så blir tonen alltså dubbelt så hög. Båda tonerna låter alldeles rent tillsammans (det är ju samma ton). Om den långa strängen istället delas i 2/3 bildas en ny ton som också låter rent tillsammans med den första, och vid 3/4 hörs ytterligare en.

Dessa intervall (1/2, 2/3 och 3/4) kallas ibland för de rena intervallen. Om du gör ett pruttljud i ett vanligt plaströr samtidigt som du blåser så kan du ganska enkelt få en grundton. Blåser du hårdare kan du också få 1/2-tonen, 2/3-tonen och 3/4-tonen på samma plaströr. Har du starka läppar och lungor kanske du kan få till även 4/5 och 5/6. En trumpet fungerar på samma sätt; pruttljudet gör att läpparna vibrerar så luften i röret/trumpeten kommer i svängning och längden på röret eller kraften i luftströmmen bestämmer vilken ton det blir. Kan du inte ändra på rörets längd så kan du ändå få alla dessa intervall genom att blåsa hårdare. (Om röret är långt kanske någon av övertonerna hörs bättre än grundtonen.)

Som du kanske ser verkar det finnas ett mönster i hur toner bildas. Det går att skriva som matematiska bråk:

12345
23456

De toner som går att blåsa fram är förstås lättare att höra; de brukar kallas naturtoner (Läs här), och det är de rena intervallen 1/2 och 2/3 som är lättast att få fram.

Intervallet 1/2 blir ju samma ton som 1/1, fast dubbelt så hög. Vi kallar den för grundton eller ton 1 och alla de andra intervallen jämförs med den. Intervallet 2/3 brukar kallas för kvint. Det är en kvint som hörs mellan "blinka" och "lilla" i "Blinka lilla stjärna". En kvint som går uppåt har genom historien använts till att beskriva makt eller Guds kraft, fast kanske inte i just "Blinka lilla stjärna".

Intervallens namn
oktav - mellan 1 och nästa 1a (oktav betyder åtta - du får tonen genom att dela en svängande sträng i 1/2)
kvint - mellan 1 och 5 (dela strängen i 2/3)
kvart - mellan 1 och 4 (dela strängen i 3/4)
ters - mellan 1 och 3 (det går att dela strängen i 4/5 men det var vanligare att dela kvinten i 2/3 tre gånger, det var lättare att mäta, och så slapp de det besvärliga 5/6-intervallet)
sekund - mellan 1 och 2 (dela kvinten i 2/3)
sext - mellan 1 och 6 (dela kvinten i 2/3 två gånger)
septima - mellan 1 och 7 (dela tersen i 2/3)

Durskalan och naturtonerna
De toner som kan användas till att göra musik har förmodligen varit ordnade på ett liknande sätt ända sedan människor började spela och sjunga. Det knepiga är att det har funnits många olika förklaringar till hur toner fungerar genom historien. Det skiljer sig en del mellan olika kulturer, men på ett ganska intressant sätt. I västvärlden har vi sedan slutet på 1600-talet ordnat toner i en durskala med liksvävande temperatur (läs mer här). Det betyder i princip att tonerna mellan grundtonen (1/1) och den dubbelt så höga grundtonen (1/2) har bestämts genom av att dela grundtonen i 2/3, först en gång och sedan en gång till och en gång till igen och igen. Varje delning blir en ny ton; först kommer 5, sedan 2, 6, 3 och 7 som ju ligger alldeles nära nästa 1a. Ton 4 finns redan tack vare det rena intervallet 3/4. På det sättet får skalan sju toner!

Men det bästa med det västerländska sättet att hitta tonplatser upptäcker vi när vi fortsätter dela på samma sätt. Först delar vi 7an i 2/3; då hörs tonen precis mitt emellan 4 och 5 alltså 4,5 sedan kommer 1,5 och 5,5 och 2,5 och 6,5 och så äntligen 4 och delar vi 4 i 2/3 så är vi på 1 igen. Det betyder att det blir antingen hela eller halva steg emellan alla toner. Dessutom är det lika långt mellan alla halvtonsteg (nästan - läs mer här). Dessa fem nya mittemellantoner är de svarta tangenterna på en klaviatur eller ett piano. Tack vare att det är lika långt mellan alla halvtoner kan vi göra en likadan durskala från vilken av tonerna som helst! Det är bara att bestämma sig för en ny grundton och sen gå två hela steg, ett halvt och sen tre hela steg, så har vi alla sju tonstegen.

Detta sätt att ordna toner bygger på matematikern Pythagoras (Läs mer här) idéer för 2500 år sedan och har därefter vidareutvecklats, förmodligen av dem som hade utbildning, makt och kunde skriva. I Europa på medeltiden hade kyrkan stor makt och det var munkar som så småningom gav tonerna namn.

Men folk har spelat och sjungit i alla tider utan att känna till dessa munkars matematiska arbete och det troligaste är nog att de sjöng mer likt naturskalan, eftersom det går att göra naturtoner med till exempel kohorn eller näverlur (en slags trumpet av bark) och alla möjliga stränginstument; och de tänkte nog inte så mycket på att det måste fungera matematiskt. Naturskalan är mer lik deltonserien, alltså de matematiska bråken. Det blir nästan samma skala som den diatoniska men tonerna 2 och 3 blir lite olika beroende på vilket instrument som låter, alltså vilka övertoner som hörs bäst (Det är inte ens säkert att grundtonen hörs överhuvudtaget, beronde av formen och storleken på hornet). Bråket 5/6 till exempel passar inte alls in bland de hela och halva stegen och 6/7 blir ännu värre.

Vilket sätt är rätt?
Det finns säkert många sätt att organisera toner på som jag inte känner till än men de olika sätt jag har hört talas om har många fler likheter än skillnader. Men hur vi än gör så kommer vi alltid att använda toner som är ordnade i skalor, och alla skalor bygger på ungefär samma princip, nämligen intervallen i deltonsserien. Det vore omöjligt att säga att nåt av dessa sätt är mer rätt än något annat. kulturer är olika och människor kommer alltid att uppfatta saker olika. Det är roligare att hitta likheter i olikheterna, tycker jag, och det är roligt med olikheter också.
12345
2
ton 1(8)
3
ton 5
4
ton 4
5
ton 3
6
ton 2,75

I folkmusik runt hela jorden och även klassisk musik från arabiska, afrikanska eller asiatiska länder är det vanligt att använda alla fem av deltonsintervallen i sina skalor, kanske ännu fler, men inom västerländsk tradition är det den diatoniska skalan som gäller. Den innehåller faktiskt de fyra första intervallen men är skapad av de två första och renaste, det femte finns inte med alls. Det låter ju lite dumt att inte ha med vissa toner, eller hur? Så på sätt och vis kan det vara bättre att utgå från naturtonerna, men samtidigt finns det fantastiska fördelar med den diatoniska skalan. Dessutom fungerar båda systemen ganska bra tillsammans; de är ju på ett sätt samma system.

Det är alltså mycket vanligt att musiker spelar skalor som är mer lika naturtonerna än durskalan, speciellt inom folkmusik i hela världen och inom musikstilar som är släkt med amerikansk blues, och det kan vara allt från rock och pop till hiphop och house. Det är främst intervallet 5/6 som skiljer sig mellan naturskala och diatonisk skala (läs mer här). Ändå har durskalan blivit den "normala" i västvärlden.

Klaviaturen

Att ordna tonerna som på en klaviatur är praktiskt på många sätt. Klav betyder nyckel. Klaviatur är alltså nästan samma ord som keyboard (nyckelbräda). Idén med klaviaturen är att tonerna i en durskala syns tydligt. Även notskriften bygger på samma idé. Durskalan är helt enkelt tonerna 1 - 7 på klaviaturen och hur de sitter i förhållande till varandra. På flöjter, saxofoner, klarinetter, oboer, dragspel, munspel, xylofoner, syntar och de flesta elektroniska instrument är det likadant. Många av dessa instrumentent har sin grundton på andra ställen än pianot men det är alltid samma durskala.

Tonernas namn
Toner fick namn efter alfabetets sju första bokstäver någon gång på medeltiden, i Europa. De kallades alltså ABCDEFG och det var nog meningen att de skulle ha samma funktion som 1234567 men eftersom de dröjde så länge innan musiker var överens om var 2 och 3 skulle sitta i förhållande till de andra så blev det inte riktigt så enkelt. Det fanns till exempel två olika B, ett hårt och ett mjukt. Det hårda låg närmast C och kallades till slut H för att det liknade ett H. Dessutom blev det allt vanligare att börja på C istället för A.

Idag är det alltså C som är 1 på en klaviatur, iallafall om du börjar på C. Många andra instrument har andra toner än C som grundton. På musikskolor är det fortfarande vanligt att kalla ton 1 på en saxofon för C fast det brukar vara Bb eller Eb; och i stora orkestrar brukar det behövas olika versioner av noterna bara att många instrument inte har ton 1 på samma ställe. Det blir krångligt, tycker jag, att kalla ton 1 för C om det egentligen är en helt annan ton. Det är därför jag envisas med att kalla tonerna för 1234567 istället; då blir det alltid rätt.

Stamtonerna
Det är först när vi bestämt en grundton som det går att veta var tre, fyra och fem ligger i förhållande till grundtonen. Grundtonen kan som sagt vara vilken som helst. På ett instrument är det ofta den ton som helt enkelt låter bäst som blir grundton. På medeltiden, när de började ge tonerna namn från alfabetet, kan jag tänka mig att de utgick från vilken frekvens som lät bäst när de sjöng, kanske i någon speciell stenkyrka. Av någon anledning bestämdes det iallafall att en viss frekvens, en viss ton, skulle vara den normala, den som alla instrument kunde stämmas efter. Det blev tonen A, som idag har en frekvens på 440 Hz (440 luftrörelser per sekund) men på 1600-talet var frekvensen närmare 415 Hz. Då fick ju även de andra tonerna sina bestämda frekvenser och instrument som pianon och orglar kunde tillverkas och stämmas så de lät lika vackert överallt. Dessa sju toner med bestämd tonhöjd kallas stamtonerna. Dessutom fungerar notskriften såklart allra bäst om den som skriver en not vet hur den kommer att låta när någon annan spelar den.

Det var också vanligt att folk tyckte att olika toner eller tonarter hade speciella egenskaper och var vackrare eller fulare än andra. Det är forfarande vanligt att tycka så och och det kan säkert stämma i många fall. Många instrument låter definitivt bättre i vissa tonarter. Då kan det vara praktiskt att använda sig av stamtonerna för att visa vilket tonart instrumentet låter bäst i.

Tonen A, eller 6, sitter i mitten av klaviaturen och idag är den mesta musiken stämd efter ett sådant A men det behöver inte alls vara så. Bara för kanske tjugo är sedan var det mycket vanligare än nu att popmusik var inspelad med instrument som inte hade sina A på 440 Hz. Ibland kan det ha berott på att rullbandet hade fel hastighet vid inspelningen.

De flesta människor som har skapat musik genom historien har inte haft en aning om vilken frekvens eller vilka namn tonerna har. Det enda som är riktigt säkert är faktiskt förhållandet MELLAN tonerna, och det räcker att ha bra öron för att kunna skilja på en ters och en kvint!

Pythagoras och skalan
De första vi känner till som försökte få ordning på hur toner och intervall fungerar var Pythagoras och hans elever i det antika Grekland (580 f.Kr.): De gjorde ungefär likadant som i exemplet med gitarren; de delade en spänd sträng i lika stora delar, lyssnade och kom fram till att 1/2 sträng blir samma ton fast högre och att 2/3 låter rent tillsammans med 1/1. De kom också på att om de delade 2/3-strängen i 3/4 så blev det samma ton som 1/2. De kände nog inte till deltoner och övertoner på den tiden men de älskade matematik och de ansåg att musiken var en slags matematik.

För att forska om tonerna använde de ett monokord, ett instrument som egentligen bara är en ihålig trälåda med en enda sträng. Bilden visar var strängen delas och vilka toner det blir.

De hade även ett instrument med fyra strängar som kallades tetrakord; den första strängen var grundton och den sista var 3/4 av den första. Tonerna i mitten kunde flyttas för att skapa olika känslor, kallade modus, ungefär som dur och moll. Kanske för att deltonerna/naturtonerna 4/5, 5/6 eller 6/7 som de säkert fått fram med blåsinstrument 1000-tals år tidigare hamnade på lite olika ställen, fast ungefär där 2 och 3 borde sitta? Människor hade ju sjungit och spelat i minst 40000 år innan grekerna började forska om toner.

De gamla grekerna döpte iallafall intervallet 1/2 till diapason. 3/4-intervallet fick namnet 4 (diatessaron på grekiska) och 2/3 fick namnet 5 (diapente på grekiska). När de satte två tetrakord bredvid varandra och den andra fick börja på 2/3 blev det åtta toner tillsammans och eftersom åttan var samma ton som 1/2 alltså 1, så blev det en skala med sju toner! Detta skulle så småningom bli den vanliga durskalan som vi använder idag. Den kallas för den diatoniska skalan eftersom dia betyder två och syftar på de två tetrakorden.

Nu hade de en skala med sju toner och 4an och 5an hade sina bestämda platser (3/4 och 2/3) men fortfarande kunde 2an och 3an flyttas efter behov, och förstås 6an och 7an i det andra tetrakordet.

Liksvävande temperatur
På pianot är det alltså precis lika långt mellan alla de 12 halva tonstegen vilket gör att vi kan hitta intervall 4 och 5 från vilken av dem som helst. Vi kan alltså spela samma låt på 12 olika ställen om vi vill! Det är det som kallas liksvävande temperatur.

Tyvärr är det inte helt sant att det blir precis lika långt mellan alla de 12 halva tonstegen med denna metod, fast ändå tillräckligt sant för att du inte ska behöva läsa om problemet; därför skriver jag kursiverat. Det gick helt enkelt inte så bra som de hade hoppats att skapa tonlägen med hjälp av att dela strängar i 2/3. Den övre 1an blev pyttelite för hög. De gamla grekerna märkte det, och kom också på en matematisk förklaring som kallas Pythagoras komma (Läs mer här). Men det var inte förrän på medeltiden och renässansen, när det började byggas pianon och orglar som kunde spela många fler toner samtidigt än innan, som det blev riktigt stora problem; det lät förskräckligt i vissa tonarter men väldigt fint i andra, tills de, på slutet av 1600-talet, bestämde sig för att kompromissa och helt enkelt ändra på en del av tonerna så att det skulle bli lika långt mellan alla halva tonsteg. Det kallades för liksvävande temperatur Då blev det lättare att spela, även i andra tonarter, men det lät faktiskt en aning falskt (fast knappt så det hörs), och det gör det fortfarande. Det finns människor än idag som inte tycker om pianon på grund av detta. (Läs mer här)



Fasta tonlägen eller inte
Musikinstrument har antingen fasta tonlägen eller inte. Fiol och trombon till exempel har inga fast tonlägen; du kan sätta fingrarna var som helst på fiolen eller dra hur mycket du vill i trombonens dragbygel. Din hörsel bestämmer när det blir rätt ton. På dessa instrument kan du så klart välja om du vill spela naturtonskalan eller durskalan eller låta som en amerikansk polisbil.



Men de allra flesta musikinstrumenten i världen har någon slags fasta tonlägen, vilket oftast gör det lättare att spela. Tonlägena på västerländska instrument är alltid 1234567 även om grundtonen kan vara olika.


tin whistle (grundton: D)

sopransaxofon (grundton: Bb)

metallofon (grundton: C)
Knappdragspelet har en helt egen lösning på hur tonerna skall sitta. Knappar som går åt detta håll går hela tonsteg och knappar som går åt detta håll går halva tonsteg.

På den vänstra sidan är knapparna märkta dur, moll, sjua och dim hela treklanger med varsin grundton och vilken grundton du än väljer så hamnar dess fyra och femma på varsin sida vilket är väldigt praktiskt. Ett steg i denna riktning blir en kvart uppåt, och blir en kvart neråt (som ju är samma som en kvint uppåt).


Elektriska instrument
Instrument som inte behöver elektricitet brukar kallas för akustiska, men alla musikinstrument gör ljud och ljud är alltid luftrörelser, så på sätt och vis gör även elektriska instrument akustiskt ljud, fast det kommer ofta inte från instrumentet utan från en högtalare. Det elektroniska ljudet behöver oftast förstärkas ganska mycket innan det kommer till högtalaren. Det finns många sätt att göra elektroniskt ljud, eller syntetiskt ljud som det också kan kallas. Ett vanligt instrument är synthesizer eller synth. En av de första syntharna uppfanns redan 1919 och kallas theremin. Thereminens ton ändras genom att den som spelar rör sin hand i närheten av en antenn, alltså i luften. Googla gärna på det!


En elgitarr är egentligen inte så elektronisk som det låter. Den består av en hård träplanka, en hals av trä, stålsträngar och ett par magnetiska mikrofoner som fångar upp de små toner som bildas när strängarna svänger och skickar signalen till en förstärkare med högtalare.

En del folkmusikinstrument, till exempel en turkisk saz, har fasta lägen som sitter mer enligt naturtonerna än de gör på en gitarr. Det syns på att avstånden mellan banden är olika långa. Jämför med gitarren som är gjord efter den västerländska skalan.

    

Blå toner
På sazen kan du hitta halvtoner och heltoner precis som på gitarren men på sazen finns dessutom trekvartstoner. Det femte intervallet i deltonserien, 5/6, blir en sådan ton. 5/6 finns inte ens med på pianot, den ligger mitt emellan 2,5 och 3 men den tonen är ändå mycket vanlig i folkmusik från hela världen, även från Sverige. Ibland kallas sådana för blå toner, kanske för att de förekommer i amerikansk blues, och ibland kallas de för kvartstoner fast de kanske egentligen borde heta trekvartstoner. Om en skala ser ut så här på en gitarr:
Grundtonhelsteghelsteghalvsteghelsteghelsteghelsteghalvsteg
12345671

så kan den se ut så här på turkisk saz, svensk spilåpipa eller arabisk oud:
Grundtonhelsteg3/4steg3/4steghelsteghalvsteghel+halvsteghalvsteg
122,75455,571
Det gjordes många olika varianter av instrument med fasta lägen på 1600-talet, till exempel pianon med dubbla svarta tangenter, men jag tror att det blev för svårt, både att använda och förstå sig på.

Det fina med pianot och den liksvävande durskalan är just att det är lika långt mellan alla halvtoner, så att en skala kan låta likadant oavsett vilken ton du börjar på. Dessutom kan vi få namn på alla toner som betyder samma sak överallt, tack vare att vi bestämt att en viss ton skall ha frekvensen 440 Hz. Det betyder väldigt mycket för alla som skriver musik och vill vara säkra på att den låter rätt när den spelas upp.

Men det fina med många andra instrument är att vi kan spela vilka toner vill på dem, även naturtoner. Ingen kan säga vilka instrument som är bäst, de är bra på olika saker. Människor är också bra på att vänja sig vid allt möjligt och sen tycka att det är normalt. En folkmusiker från Turkiet tycker förmodligen att en skala som bygger på naturtoner låter helt normalt och att ett piano låter lite falskt men en klassisk musiker från Sverige kanske tycker att den turkiska skalan låter falskt.

Egentligen har båda lika rätt; båda skalorna är gjorda ungefär efter samma deltonsserie, men har hamnat lite olika beroende på hur många bråk de tagit hänsyn till. Detta har utvecklats under så många årtusenden och under så skilda förhållanden i olika delar av världen att ingen kan veta exakt varför. Förmodligen har folk helt enkelt tyckt olika och förmodligen kan det också ha att göra med vem som haft makt att bestämma i samhället. Som tur är går det inte så lätt att bestämma vad människor skall tycka även om många har försökt och fortfarande försöker.


New Orleans-grytan
Båda sätten att uppfatta skalor har sina egna problem men en bra sak är att det ändå går ganska fint att kombinera dem. Det bästa exemplet är den blandning av europeisk och afrikansk musik som uppstod i Nordamerikas sydstater under 1800-talet och början av 1900-talet. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jazzens_historia

Ett av de intervall som är mest olika mellan durskalan och den naturtonsbaserade skalan är 5/6. Det blir den ton som ligger 1 3/4 steg från grundtonen, alltså mellan 2,5 och 3 på ett piano. Det är precis mitt emellan de toner som i europeisk musik bestämmer om det ska låta dur eller moll.

En stor del av befolkningen i New Orleans på den tiden var från Afrika på grund av slavhandeln och många hade även kommit från Asien. Alla dessa var förmodligen vana vid intervallet 5/6, mitt emellan dur och moll. En annan stor del av befolkningen var från europeiska länder; de var med största säkerhet vana vid den diatoniska (liksvävande) skalan, som saknar intervallet 5/6.

Musiken som uppstod under denna tid, med denna speciella blandning av kulturer, har fått många namn men några av de första var blues, gospel och jazz. Ett bra samlingsnamn på musikstilar som växt upp ur dessa stilar kan vara afroamerikansk musik. Att speciellt jazz låter som det gör beror också på att det hade varit ett inbördeskrig i Amerika i mitten av 1800-talet vilket efterlämnat mängder av instrument från de många militärorkestrarna. Efter kriget användes dessa istället till att spela dansmusik med. De som spelade på instrumenten kunde säkert en hel del om europeisk klassisk musik eller åtminstone enkel harmonilära; det var ju vanligare att folk kunde noter på den tiden än det är nu och det var europeiska instrument i militärorkestrarna, till exempel saxofon, trumpet och virveltrumma. Det var också ganska vanligt med pianon på barer. Men den musik som skapades här var mer lik den afrikanska folkmusiken än den europiska och resultatet blev alltså någonting mittemellan!

Det kan ha varit första gången som de två skalorna, naturtonskalan och den liksvävande, verkligen möttes på allvar! Och det går faktiskt att höra i blues och i stilar som bygger på blues att just intervallet 5/6 används. Det ligger ju precis mellan dur och moll och i bluesbaserad musik förekommer ofta dur och moll samtidigt, vilket egentligen borde låta ganska fel.

En stor del av all populärmusik som lyssnas på i världen är släkt med den afroamerikanska musiken.

Du kan prova att spela en bluesskala som är en slags mollskala från ton C (1 på pianot) till låten Love me like a man med Diana Krall som bara har ackorden 1, 4 och 5, alltså bara vita tangenter. Love me like a man
Det kommer att låta alldeles rätt fast det borde låta fel!

Funktionsanalys
Att kalla ackord för siffror är egentligen ganska ovanligt, men jag tror att det är nyttigt. Efter ett tag har dina öron vant sig vid hur det kan låta när ackord 1 går till ackord 4 och hur det kan kännas som att det borde komma en 1a efter ackord 5. Ackorden har olika funktioner beroende på avståndet från varandra. En låt eller ett musikstycke har oftast ett hemma-ackord, det är ofta 1 men det kan också vara 6 om låten går i moll.

1an kan vara vilken ton som helst men 4an ligger alltid en kvart uppåt från den 1an, och 5an en kvint uppåt eller en kvart neråt från samma 1a. Dessa tre ackord är de viktigaste du behöver kunna för att förstå funtioner mellan ackord. Musikforskare brukar kalla hemma-ackordet för tonika (T) och det som ligger en kvart uppåt för subdominant (S). 5an, en kvint uppåt, kallas för dominant (D). 1, 4 och 5 är ju också de tre durackorden och varje durackord har en nära släkting som är mollackord. Släktingen kallas parallell.

1
Tonika
(T)


4
Subdominant
(S)
5
Dominant
(D)
6
Tonikaparallell
(Tp)


2
Subdominantparallell
(Sp)
3
Dominantparallell
(Dp)
7
Ofullständig dominant
(D)


Ordet dominant betyder ungefär "den som bestämmer" och det beskriver just 5ans funktion; den bestämmer vilket ackord som är hemma.
Ackord 5 ser ut så här och har ofta fyra toner istället för tre för att förstärka funktionen av att dras mot grundackordet. En förklaring till detta är att tersen (7) ligger så nära 1 det går och att den sista tonen ligger lika nära ton 3. Ton 5 behöver inte flyttas alls eftersom den finns i grundackordet. För att byta från 5 till 1 krävs alltså bara ett halvt steg från varsitt håll. Denna "närhet" skapar suget och det är bara ackord 5 som ser ut på detta sätt - som ett durackord med liten sjua. Det är säkert lättare att förstå detta fenomen om du sitter vid ett piano och kan höra och se på samma gång.

Om låten går i moll, och hemma-ackordet heter 6, kan 6an också kallas tonika men brukar isåfall skrivas (t) istället för (T). Subdominanten (s) blir då ackord 2 som ju ligger en kvart uppåt, och dominanten blir 3. Men eftersom ackord 3 varken har en ters eller en sjua nära grundackordet, som en dominant ska ha, får 3an ibland en stor ters om låten går i moll. Då blir det nämligen ett durackord med liten sjua, precis som ackord 5, och det upplevs som att det sugs en kvint neråt, mot grundackordet.


Att använda siffror i stället för "tonika, subdominant och dominant" kallas för steganalys och används på musikhögskolor, fast mest bland dem som spelar i afroamerikansk tradition (vilket skulle kunna ha att göra med de blå tonerna).

I rockmusik, som också brukar kallas afroamerikansk, är det ganska vanligt att mollackord blir dur fast melodin går i moll, eller snarare mitt emellan, som de blå tonerna. då kan det faktiskt fungera ganska dåligt med steganalys. En blueslåt i tonarten Adur kan ha durackorden 1, 4 och 5 och en melodi i Amoll men en hårdrockslåt som också går i A (Highway to hell med ACDC) kanske egentligen borde gå i Amoll, då skulle ackorden stämma bättre. I dur blir det 1, 4 och så 6#d som inte finns i tonarten. I moll blir det 6d, 2d och 5, vilket är troligare med tanke på att dur och moll kan va lite oklara i den bluesbaserade världen.
Andra varianter än att börja med 1 eller 6 finns förstås men de är ganska ovanliga men kan dyka upp ibland i till exempel hårdrock, kanske för att det låter lite som på medeltiden då det var vanligt med kyrkotonarter eller kanske för att rock är släkt med blues som har sina rötter i folkmusik med toner mitt emellan dur och moll. Det är också vanligt i konstmusik av olika slag att ha andra grundackord än 1 eller 6, som i modal jazz; det kan vara ett bra sätt att få in spännande känslor i musiken (modal kommer av modus ≈ känsla). Det är också vanligt att byta grundackord, eller tonart, flera gånger i samma låt. För bara några år sedan brukade alltid melodifestivallåtar byta till en högre tonart på slutet. På musikhögskolornas egen mello SMASK är det fortfarande ett krav att byta tonart. Om det hade varit normalt bland ungdomar idag så hade jag inte kunna göra denna sida, det hade blivit för krångligt med flera olika 1or i samma låt; men bland de hundratals låtar som elever har tipsat mig om sen jag började som musiklärare 2015 har alla hållit sig till EN tonart!
Det viktigaste: Kom ihåg de tre durackorden 1, 4 och 5 (med varsin moll-parallell 6, 2 och 3) och att 5 är dominant och längtar till 1. Om musiken går i moll blir 6an oftast grundackord istället och 3an blir dominant, och ibland blir den ett durackord för att få samma funktion som 5an.

Det är mycket vanligt att ackord flyttar sig en kvint neråt då och då, ibland i hela låtar som till exempel i Autumn Leaves eller I will survive. Det kallas kvintfall och är en av tusentals finesser i musikteorin som du kan använda för att skapa bra musik! Att just kvintfall upplevs som harmoniska kan bero på något som påminner om Newtons tröghetslag i fysik; ackordet får en helt annan funktion när det går från 5 till 1 men varje enskild ton behöver knappt röra sig, en står still och en flyttar sig bara ett halvt steg.


Gitarren och några släktingar
Ett av de vanligaste instrumenten i världen är gitarren, och kanske ett av de äldsta också. En släkting till gitarren med nästan samma namn är Kitharan, den är över 3000 år gammal.
Kitharaspelare        Gitarrspelare

Gitarren brukar oftast stämmas så stamtonerna (pianots 1-7) hamnar som på bilden till vänster. Bilderna till höger visar samma toner fast med bokstäver, även mellantonerna (de kan ju heta både # och b).

           

Gitarrer är byggda för att vara stämda just så här men det går så klart att stämma hur som helst, till exempel så att det blir ett färdigt ackord utan att du behöver trycka dit några fingrar alls! Den varianten är ganska vanlig bland bluesmusiker som då kan byta ackord genom att hålla ett metallrör mot strängarna, och dessutom komma åt blå toner lättare. En annan variant är 2 6 2 5 6 2 som också kallas DADGAD efter tonernas bokstavsnamn. Men det är lätt att strängarna går av om du stämmer för hårt så gitarren mår nog bäst av att vara stämd som vanligt.

På en basgitarr eller en kontrabas är oftast strängarna stämda som gitarrens fyra tjockaste strängar, de som är gröna på bilderna.

På en fiol eller en cello är strängarna också stämda som gitarrens fyra tjockaste fast tvärtom G D A E eller som stamtonerna 5 2 6 3.

På en ukelele är strängarna stämda som gitarrens fyra tunnaste strängar. Läs här

Takt och ton

Nu ska det handla lite mer om att ordna ljud på bredden istället för på höjden, alltså bestämma när ljuden ska låta eller hur ofta. För att kunna bestämma när ett ljud skall låta måste vi ha nånting att mäta efter. Det kan kallas för takt, på engelska heter det meter, ungefär som något som mäter tid, som en linjal eller en klocka. Människan har faktiskt en inbyggd taktmaskin som hela tiden tickar som en klocka, nämligen hjärtat. Hastigheten på hjärtats slag brukar kallas för puls (eller beat på engelska); om du springer fort slår hjärtat snabbare och pulsen blir högre. Det brukar kallas puls i musiken också och beskriver hur fort takten går, precis som med hjärtat. Trummorna i en låt brukar ofta göra en liten "figur" som återkommer hela tiden, ungefär som "badang poff, badang poff.." som faktiskt också påminner om hjärtslag. En sådan "figur" kallas för en rytm. Det är ganska vanligt att folk blandar ihop takt, puls och rytm och det är inte så farligt, men det är roligare att veta skillnaden.

takt - ungefär som en linjal för att mäta tid i musik. Vi kan bestämma hur många pulsslag som ska finnas i en takt, till exempel 3, 4 eller 9.
rytm - det vi stoppar in i varje takt, oftast återkommande figurer som "poff tjagga poff poff".
puls - hur fort takten går. Pulsen finns i musiken även när ingen rytm hörs, ungefär som dina hjärtslag.


Det lättaste och bästa sättet att lära sig en rytm är att lyssna och härma. Oftast består musik av både rytmer och toner. Rytmen kan spelas med slagverk men kan också vara inbyggd i hur tonerna sitter i förhållande till pulsen.

Om du bestämmer att några olika toner ska låta på vissa ställen i en takt så har du gjort en melodi (flera bestämda toner efter varandra). Om du dessutom kan komma ihåg hur det ska låta en dag senare så har du gjort en bra melodi! Det som gör att en melodi känns bra kan vara att den får lyssnarens hjärna att höra andra toner, som inte riktigt går att höra men som skulle kunna passa bra till melodin.

Vanligtvis spelas just såna toner, oftast flera toner på samma gång, samtidigt som melodin. Det kallas för harmonier eller ackord. Många instrument är gjorda för att spela flera toner på samma gång. De kallas ackordinstrument.


En låt
- eller ett stycke musik, brukar nästan alltid bestå av:

1 - en melodi som är lätt att sjunga (med toner som ligger ungefär på mitten av ett piano). Melodin kan röra på sig som huvud och armar på en människa.

2 - en tydlig rytm med ackordinstrument och (oftast) slagverk som förstärker rytmen. Som en kropp som behövs för att armar och huvud ska kunna röra sig.

3 – mörkare toner eller bastoner, oftast de som ligger längst till vänster i ackorden. Dessa brukar spelas av något basinstrument. Ibland blir bastonerna en egen melodi, en baslinje, och har oftast inte så många toner; det är viktigare att de är tydliga eftersom de är grunden till musiken. En låt måste, som en människokropp, ha stabila fötter, annars kan den välta!

Det går bara att veta exakt när vi ska byta ackord om vi har bestämt i förväg hur långt det är mellan varje taktstreck, alltså hur lång en hel takt är. Det vanligaste sättet att bestämma längden på takten är att dela den i fyra delar och sedan räkna till fyra i en bestämd hastighet. Delarna kallas, precis som i matematiken, fjärdedelar. En fjärdedelsnot ser ut så här: En hel takt håller alltså på precis så länge som det tar att räkna till fyra. Det är därför musiker brukar räkna just till fyra innan de börjar spela. Den som räknar bestämmer hur lång varje takt ska bli. Det går förstås också att bestämma hur många fjärdedelar det ska gå på en minut t ex 80 bpm (beats per minute) eller =80.

Om vi vill att nån skall spela en ton på varje fjärdedel kan det se ut så här
|| och om vi vill att varje ton ska vara en sekund lång så får vi skriva så här
=60 ||. Ganska enkelt, eller hur? Problemet är bara att vi inte vet vilken ton det handlar om.

Att minnas en melodi
Ett enkelt sätt att komma ihåg hur en melodi ska låta, som jag använt i en del av övningslåtarna längst ner på denna sida, är att skriva siffrorna i melodin för sig själva, oftast kursiverat. Ungefär så här: |123  |123  |3543|432 |   Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta vilket är ett ganska bra sätt att minnas hur melodin spelas, men du måste ändå veta ungefär hur det borde låta. Om en ton ska låta i slutet av takten kan jag skriva siffran i slutet, dessutom kan du jämföra med Youtube. Om melodin hoppar åt ett oväntat håll kan jag sätta dit en liten pil uppåt eller neråt.
1   1    |7  567  1   |1   6      |5       Denna låt låter så här..   ..eller så här, med Ariana Grande, fast hon lägger till en massa andra toner som hon tycker passar bra till melodin. Det kallas att waila; om det hade varit folkmusik så hade det kallats att drilla istället.

Är vi inte nöjda med detta sätt får vi sätta dit fler streck, fast på andra ledden, mellan taktstrecken. Då får vi en uppfinning som både visar vilka toner som skall spelas och när. Det är ett slags skriftspråk för musik som har använts över nästan hela världen i mer än tusen år, notskriften.



Men först några ord om harmonier, eller ackord, och till det kan det vara praktiskt med en Övningsklaviatur - klipp ut och tejpa ihop till ett längre piano!


Ackord

Tre toner som låter samtidigt kallas för ett ackord eller en treklang. De vanligaste ackorden får vi genom att välja en grundton och sedan lägga till en ters och en kvint. Grundtonen är den ton som är mörkast, alltså längst till vänster, och den bestämmer vilket ackord det är. Ters betyder tredje tonen från den vi börjar på, och kvint betyder femte.

En klaviatur är själva tangenterna på musikinstrument som till exempel piano, dragspel, melodika eller synthesizer. Det fina med klaviaturen är att tonerna i en durskala ligger på rad vilket gör att du kan spela alla ackord eller treklanger på samma sätt - tre fingrar, en tangent mellan varje. De sju toner och sju ackord som går att göra med tonerna i en durskala ingår en tonart. I varje tonart får vi tre durackord 1, 4, 5 och tre mollackord 2, 3, 6 och ackord 7 som har en mindre kvint än de andra (kallas ibland för moll minus 5 eller dim).

Så här:
Ackord 1Ackord 4Ackord 5
        


Ackord 1 innehåller alltså tonerna 1, 3 och 5 men det kan också innehålla fler 1or, 3or eller 5or. Det är fortfarande ackord 1 fast det låter lite mer.


Dur och moll och mitt emellan
Dur betyder hård och moll betyder mjuk. Skillnaden är att durackorden har ett större avstånd mellan första tonen och tersen än mollackorden. Det är bara ett halvt tonsteg som skiljer men det låter väldigt olika. Prova att spela tonerna 1 2 3 (lille katt) och jämför med att spela samma sak från ton 6 istället, 671. Det låter som två helt olika melodier. I många länder, särskilt österut (från Sverige räknat) är det vanligare att musik börjar och slutar på ton 6 i stället för 1, det vill säga att musiken går i moll. Det är vanligt i svensk musik också, särskilt i gammal folkmusik. Jag har faktisk hört nån säga att svensk folkmusik började gå mer i dur när dragspelet blev populärt i slutet på 1800-talet eftersom det var lättare att spela i dur på det. Durackord börjar med en stor ters och mollackord med en liten. På engelska är det lättare, där kallas dur för major som betyder "större", och moll kallas för minor som betyder "mindre". Prova med att jämföra några olika ackord.

Dessutom finns det en ganska vanlig ters som ligger mitt emellan moll och dur och som inte går att spela på ett piano; men den går bra att sjunga. Läs mer om intervallet 5/6 här.

Läs mer om ackordens funktioner här

Ackordens namn, och tonernas
Det vanligaste är att både tonerna och ackorden får namn efter de första sju bokstäverna i alfabetet A, B, C, D, E, F och G men på musikhögskolor är det vanligt använda siffror istället; det kallas för steganalys och är väldigt praktiskt eftersom ackorden då alltid heter samma sak oavsett vilken grundton du väljer.

Första gången tonerna fick samma namn som nu var på medeltiden och då ansågs A vara nummer 1, precis som i alfabetet. Nu är det istället C som anses vara nummer 1, och de vita tangenterna på pianot kallas C-durskalan. Alla durskalor är likadana, de kan börja på vilken ton som helst, men på pianot syns den som börjar på C väldigt tydligt!

Durskalor börjar alltid på en grundton och hoppar sedan ett helt steg + ett helt + ett halvt + ett helt + ett helt + ett helt + ett halvt steg och då är de framme vid grundtonen igen.

Eftersom bokstäverna bara visar durskalan från C så behövs det andra namn för tonerna mellan de vita tangenterna. Ett A som är höjt ett halvt steg kallas Aiss och skrivs A# och ett A som är sänkt ett halvt steg heter Ass och skrivs Ab. Men eftersom vi, än så länge, kallar tonerna och ackorden för siffror så slipper vi det mesta av det krånglet.

Så här heter alltså ackorden i tonarten C-dur.
1 2 3 4 5 6 7
C   Dm Em F   G   Am
Här är C-durskalan på gitarr och piano + durskalor i A och F, med både siffror och bokstäver:
        

Men vi börjar med C-dur eftersom den syns bäst! Att det bara finns sju toner i skalan medför en del fördelar, speciellt på en klaviatur. Om du tar ett grundackord med högra handens tumme, pekfinger och långfinger så tar du tonerna 1, 3 och 5. Lillfingret kan lätt sträcka sig till 7, sen finns det inga fler, vilket betyder att du borde kunna ta alla sju treklangerna utan att flytta handen.

Det är alltid nära till ett nytt ackord, och i detta ligger en av hemligheterna bakom hur bra musik blir till. Ackordbyten som människor uppfattar som vackra eller harmoniska är ofta sådana där så få av tonerna som möjligt byter plats, och helst så liten sträcka som möjligt. Några exempel:

Om du skall byta mellan ackord 5 och 7 så kan du ha kvar fingrarna som redan är på 7 och 2 och bara flytta ett finger ett steg;
    
och om du skall byta mellan ackord 1 och 4 så kan behålla 1an och bara flytta 3an till 4 och 5an till 6.
    

Vanliga varianter av treklangerna
I låtarna som står som länkar längre ner på sidan (alltså här!) finns ett antal vanliga varianter av ackorden som är bra att kunna. Det blir som sagt tre olika slags ackord beroende av vilken siffra som är längst till vänster: dur, moll och moll minus 5 (eller dim, om det bara består av små terser). Det borde vara lätt att komma ihåg att 1, 4 och 5 är dur och att resten är moll, eller hur?

3d
Ett mollackord som blir dur får ett litet d efter sig. Eftersom mollackord har en mindre avstånd mellan grundton och ters så får vi flytta mittentonen ett halv steg till höger för att få ett durackord. Om låtar börjar på ackord 6 är ofta ackord 3 ändrat till dur 3d eller 3dur.
Det är för att få samma funktion som ackord 5 har i förhållande till 1, en slags sug mot hem-ackordet. Prova att först spela 3 och 6 och sen 3dur och 6. Vilket känns bäst? Om ackord 6 fungerar som grundackord brukar det heta att låten går i moll.

4m
Ett durackord som blir moll får förstås ett litet m efter sig. Det är vanligt att stoppa in små tillfälliga tonartsbyten i låtar för leda lyssnaren år ett visst håll och det är i såna sammanhang det kan behövas ett mollackord. Det finns vissa ackordkombinationer som vi automatiskt uppfattar som en harmonisk väg mot ett hemma-ackord. En sån är 2,5,1. I jazzsammanhang brukar det kallas för en två-fem-etta. Så om en kompositör vill att det skall kännas naturligt att hamna på exempelvis ackord 4 så kan ackorden innan 4an göras om så de liknar 2 och 5 i förhållande till 4an. Det skulle se ut så här 5m    17    4 men är allså 2    5    1 fast i 4ans tonart F-dur.

4/6
Ibland kan det stå 4/6 och då skall den lilla tonen efter "/" spelas till vänster på klaviaturen, alltså nedanför. Oftast ingår den lilla tonen i ackordet men det kan också vara en annan till exempel 1/7b (här är ton 7 sänkt ett halvt steg).

57
Ibland kan de små siffrorna vara upphöjda istället, så här:
57 eller 59 eller kanske
513 .
De upphöjda siffrorna räknas från ackordets egen grundton, alltså från 5 i det här fallet. Ackordet 513 är ju omöjligt att ta på en gitarr eftersom människor bara har fem fingrar på ena handen men det går att lösa genom att ta bort till exempel kvinten, nian och elvan (fast det är överkurs, tycker jag). På piano kan du faktiskt ta den högra delen av ackordet ovanpå den vänstra. Det ser också väldigt krångligt ut och skulle låta bättre om du tog bort ett par toner, men det är inte fel.


1maj7
I många musikstilar, till exempel jazz, är det vanligt med fler än tre toner i varje ackord; då får alla en förhöjd siffra till höger efter hur många toner från grundtonen den nya tonen ligger. Ibland står det plus eller minus innan den lilla siffran vilket betyder att den höjs eller sänks ett halvt steg, till exempel 5-9. Ibland står det 1maj7 vilket står för "major seventh" alltså stor sjua.

Om du jämför 1maj7 och 57

så kan du se att den ena sjuan är större än den andra. Den stora ligger ju precis bredvid nästa etta och kan inte bli större.

En liten cirkel (°) efter siffran betyder dim. Treklangen 7 är ett dimackord, den består av två små terser.


4#o
Om du tar ackord 4 och sen flyttar tummen ett halv steg åt höger så blir det också ett dimackord.
Eftersom grundtonen är höjd får det heta 4#o.

5+
Om du tar ackord 1 på det vanliga viset så ligger ju kvinten längst till höger, eller hur? Flyttar du den ett halvt steg åt höger så blir kvinten lite större. Det ser ut så här och brukar skrivas 5+


3sus
Den sista varianten kallas susackord, det betyder att tersen hålls kvar (sustain på engelska) från ackordet innan; sus-ackord brukar lösas upp i ett durackord.


Notskrift

På 17- och 1800-talet, långt innan det fanns datorer, cd-skivor, vinylskivor eller radio så var det vanligt att dela eller sprida musik i form av notskrift. De allra flesta i Sverige kunde läsa noter, åtminstone lite grand. Nuförtiden är det mest folk som jobbar med musik som kan läsa noter, vilket är ganska synd. Det är ett väldigt bra sätt att komma ihåg musik på.

Notskrift är ett system av linjer och prickar som är gjort efter samma princip som klaviaturen och vad människans båda händer kan göra med den. Om du har händerna i mitten på ett piano kan dina tummar mötas på tonen C, eller 1. På de översta fem linjerna skrivs alla toner som den högra kan nå och på de nedersta linjerna skrivs vänsterhandens toner. Båda noterna pår bilden till vänster visar alltså samma ton, 1 eller C, fast för höger och vänster hand; mellanrummet gör det lättare att läsa; det skulle helt enkelt bli för många streck att hålla reda på annars.

Klaver
Den övre krumeluren kallas g-klav eller diskantklav och den undre f-klav eller basklav.

Som dur ser börjar G-klavens krumelur precis på linjen som är tonen G. (Åtminstone är det meningen att den ska göra det, denna sitter lite fel.) På den andra klaven, F-klaven, sitter strecket för tonen F mellan de båda prickarna. Det finns också en klav som visar var C ligger, om det skulle behövas, men den är inte lika vanlig. C-klaven ser ut så här och kan sättas på vilket streck du vill.
altklav

Noter sitter antingen på strecken eller mellan och finns det inget streck så sätter vi dit ett hjälpstreck, som vid C-noten.


Nu har vi ganska bra koll på hur höga eller låga tonerna är men det är minst lika viktigt att veta när de kommer och hur länge de ska få låta.

Notvärden
För att veta hur länge varje not skall spelas finns det olika notvärden som bestämmer hur stor del av en takt som tonen skall låta. Den första noten på nästa bild kallas helnot och låter i en hel takt. Nästa not har fått en stam, då kallas den halvnot och räcker förstås en halv takt. Nästa är ifylld och kallas fjärdedel och nästa har fått en flagga och kallas åttondel; får den en flagga till blir det en sextondel och så håller det på. Varje ny not får halva värdet av noten innan.

Den undre raden visar samma sak fast här gäller det tystnad istället.

Det måste alltid bli precis en hel takt när du plussar ihop alla notvärden och pauser mellan två taktstreck!

Det går också att "klistra" ihop två noter med en bindebåge, som i denna Ed Sheeran-låt.

Där finns även en liten punkt efter en not, det kallas att noten är punkterad och betyder att den förlängs med halva sitt värde.

En annan vanlig specialare är triolen, den betyder att de tre fjärdedelarna som är triol tar samma tid som två vanliga fjärdedelar. Jämför med ljudet i denna Clean Bandit-låt!


Här är ett par ställen till från samma låt; försök förstå vilka noter som passar till det du hör! Obs! Det två första raderna börjar med en upptakt, det är när en eller flera toner startar innan första takten. Det är därför det inte är en hel takt i början.




På skoj skulle vi kunna jämföra noterna med legobitar; bottenplattan är notlinjerna, legobitarna är noterna och varje "plupp" är en fjärdedel. Om ton 1 är längst ner på plattan kan en liten melodi se ut så här i noter och lego:


Nu syns det tydligare att den stora röda legobiten är en helnot, alltså fyra pluppar lång, fast den ligger lite innan taktstrecket. Det är vanligt att betoningen ligger precis i början av takten men här kommer betoningen något tidigare, med hjälp av en bindebåge. Detta kallas synkop.

Notskriften är alltså mycket användbar om du vill skriva ner en melodi men den fungerar lika bra att skriva ackord med. Ackord är ju tre eller fler toner på samma gång och när en melodi spelas samtidigt med ackord, eller harmonier som det också kallas, så är det på sätt och vis samma sak som att tre (eller fler) melodier låter samtidigt. Några av tonerna som finns i ackorden brukar också finnas i melodin och de andra tonerna i ackorden bildar egentligen en sorts möjliga hjälpmelodier som passar bra till den riktiga melodin. Fast det är inte så vanligt att tänka på det sättet eftersom det inte behövs. Det räcker ju med att veta vilka toner som ingår i ackorden så låter det bra.

Att hitta på en melodi och dessutom ackord som passar bra till melodin kallas att komponera (det räcker med bara en melodi). Det är inte särskilt svårt. Du bestämmer själv hur svårt det ska vara. Duktiga kompositörer kan hitta på flera melodier som tillsammans bildar harmonier. Det kallas kontrapunkt (som betyder not mot not). Kontrapunkt är vanligast inom klassisk konstmusik men i vilken modern pop eller hiphop som helst kan det finnas fler än en melodi samtidigt. Att sjunga en sådan hjälpmelodi brukar kallas att lägga en stämma. Ibland består musik enbart av sångstämmor. Det brukar kallas A capella eller kör.

Riff
I många slags popmusik är det vanligt att ett eller fler av instrumenten spelar en liten kort melodi som återkommer flera gånger. Det kan kallas för rytmisk figur eller ett riff. Ett riff som de flesta känner igen är det som gitarren gör i låten Smoke on the water .
(Vår version går lite lägre än på Youtube, den blir lite lättare att spela då.)
Med streck och siffror blir det ungefär |3 5 6   | 3 5 7b 6   | 3 5 6   |5 3   |
Dessa toner kommer att låta ganska rätt om du spelar dem på en gitarr; det blir rätt melodi men för att den skall låta helt rätt behövs en stämma, en hjälpmelodi, som ligger under den vanliga. Vi behöver också veta exakt när tonerna skall spelas, så rytmen blir rätt. Det blir lättare att visa med notskrift.
Början på riffet, tonerna 3 5 6, ser ut så här i noter:

men för att det ska bli rätt takt får vi göra om noterna till åttondelar och klistra ihop dem med bindebågar, så här:

(De två första fjärdedelarna kan förstås vara kvar men det kan vara lättare att förstå om alla åttondelarna är med.)

Med hjälpstämma (understämma) ser det ut så här:

Båda stämmorna med streck och siffror blir
|3 5 6   | 3 5 7b 6   | 3 5 6   |5 3   |
|7 2 3   | 7 2  4  3   | 7 2 3   |2 7   |
     
Om du letar upp dessa toner på gitarren så kan du se du att du knappt behöver flytta på fingrarna för att kunna spela allihop. Det ser alltså mycket svårare ut än vad det är. (Du kan väl lista ut var 7b ligger?)

När trummorna, eller snarare hi-hatten kommer in spelar den så här:


och när basgitarren kommer in spelar den så här:


Det är oftast mycket enklare, och ibland till och med bättre, att lyssna och härma istället för att läsa noter, men om du inte har någon att härma så är noterna väldigt bra att ha! Denna låt är ett tydligt exempel på hur rytm kan skrivas i noter. Melodin börjar med fjärdedelar, basen spelar åttondelar och trummorna sextondelar. Prova först att räkna till 4 i varje takt och sen till 8, vilket känns bäst? Att räkna till 16 är svårt att hinna med, men det är vad trummorna gör.


Tonarter
Detta är ackord 1 eller C med noter och med fingrar (och för säkerhets skull med lego):



.. och här kommer resten:

DmEmFGAmBm-5

Kom ihåg att det bara är de vita tangenterna som syns just nu, de som ingår i C-durskalan. Dessa kallas också för stamtoner. De svarta tangenternas toner ligger ju mellan de vita utom mellan 3 och 4 och mellan 7 och 1, som du ser på pianobilderna. För att skriva dessa mellantoner med noter får vi antingen höja eller sänka någon av stamtonerna. Ett korsförtecken (#) framför noten höjer den ett halv steg och ett b-förtecken (b)sänker noten ett halv steg. Ändringen gäller i samma takt som tecknet står i, om det inte står allra först i noterna för då gäller det i hela låten. Det finns även ett återställningtecken (), som gör så tonen blir som vanligt igen.

Ett ackord som vi redan använt är 3dur eller E. Den mittersta tonen behöver höjas ett halvt steg; i noterna ser det ut på detta vis.
och på pianot .

Om vi spelar i en annan tonart än C, alltså kallar en annan ton för 1, kan det behövas många # eller b. Eftersom de ofta är samma toner som ska höjas eller sänkas genom hela låten så räcker det om förtecknen bara skrivs en gång, i början av låten; sen får den som spelar helt enkelt komma ihåg att höja eller sänka på rätt ställen. Tonarten G är ett bra exempel att börja med. Hitta först tonen G. Vi kan börja på C och gå åt höger, C-D-E-F-G, som i alfabetet. Om vi nu kallar G för nummer 1 och gör en durskala från denna nya etta så måste vi som vanligt gå två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till för att komma till nästa etta. Det första tonerna går bra, bara vita tangenter, men den sista tonen nr7 blir ett halvt steg för låg och måste höjas för att hamna intill ettan. Det hörs tydligt om det spelas på piano och ser ut så här.

I noter ser det ut så här.

12345671
Korsförtecknet sätts i början av raden, på F-linjen, där nummer 7 ligger, och gäller alla noter med nummer 7 i resten av låten.

Om vi gör likadant fast utgår från tonen B istället så blir det krångligare. B ligger precis till vänster om C på pianot. Vi börjar på B, går två hela steg, ett halvt, tre hela och ett halvt till.

Men i noterna ser det inte alls lika rörigt ut eftersom förtecknen är samlade i början.

På det här sättet går det att skriva en durskala från vilken som helst av pianots toner. Tolv tonarter blir det, fast varje tonart har en parallell tonart i moll som innehåller samma toner, alltså de låtar som börjar på ackord 6 istället för 1. De tonarter som börjar på en vit tangent brukar få korsförtecken och de som börjar på en svart får b-förtecken. Du kan använda ramsan till höger här nedanfför till att komma ihåg hur många # eller b varje tonart har.

Tonartsramsor

G (Em)



D (Bm)



A (F#m)



E (C#m)



B (G#m)



F# fiss (D#m)
Ge


Dig


Av


Eller


Bli


Fisskmat
Den ramsan kanske låter lite hemsk? Men den som jag fick lära mig låter alldeles för gammal, eller vad tycker du? Giv Dem Alla En Hel Fisk. För det första säger de flesta inte H längre så det har ändrats till Blå Fisk och för det andra så tycker jag att min är lättare att komma ihåg.
F (Dm)



Bb bess (Gm)



Eb ess (Cm)



Ab ass (Fm)



Db dess (Bbm)



Gb gess (Ebm)
Far


Beslagtar


Esters


Askkoppar,


Dessutom


Gästernas.


Tidigare i texten hade jag ett exempel på att skriva en melodi med siffror |123  |123  |3543|432 |   Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta

En något modernare låt som nästan börjar på samma sätt är Justin Biebers "Love yourself".
Så här skulle den kunna skrivas med siffror: |   112|3   33|2231|1      |
och med lego:

och med noter:


Men Justin tyckte nog att det var skönare att sjunga låten i en högre tonart. Kan du lista ut vilken tonart detta är?

Här finns ackord i olika tonarter för gitarr!

Andra skalor

Det skulle ta lång tid att berätta om alla skalor som finns. Egentligen är det omöjligt eftersom alla kan sjunga vad de vill och bestämma sig för att det låter bra. Men det finns ett antal vanliga och viktiga varianter som är bra att kunna. Det flesta är som sagt ganska lika durskalan; det finns ju en naturlig förklaring till det. Läs om intervall här!

Pentatonisk skala (femtonsskala)
Hoppa över de båda halva tonstegen så får du bara fem toner i skalan - 12356. Den börjar vanligtvis på ton 6 vilket innebär att den går i moll - 61235. En mycket vanlig skala i folkmusik t ex japansk, afrikansk eller amerikansk, och den liknar naturskalan mer än vad durskalan gör. Om du spelar denna Amoll-pentatoniska skala samtidigt som ackorden går i Adur (på pianot 6d, 2d och 3d eller A, D och E så kommer det att låta "blues"! Läs lite om blå toner här! Om du bara spelar på pianots svarta tangenter blir det också en pentatonisk skala!


Mollskalor
Börja och sluta med ton 6 helt enkelt. Det är vanligt att höja en ellet två av de sista tonerna, beroende på vilka ackord skalan ska låta bra till. Ren mollskala: 6 7 1 2 3 4 5 eller harmonisk mollskala: 6 7 1 2 3 4 5# eller melodisk mollskala:6 7 1 2 3 4# 5# (den melodiska brukar bli ren när den går neråt 5432176).

Modala skalor (kyrkotonarter)
De skalor som blir beroende på vilken ton i durskalan du startar med. Om du väljer att ton 3 ska vara "hemmaton" och gör en melodi som börjar och slutar på den tonen så kommer melodin att få en helt annan karaktär (modus eller känsla) än om du börjar på 1. De modala skalorna kallas för jonisk, dorisk, frygisk, lydisk, mixolydisk, eolisk och lokrisk. Den vanliga durskalan är alltså den joniska. Dessa var vanliga under medeltiden och renässansen men så sent som på 1960-talet blev det plötsligt vanligt igen inom amerikansk jazz, så kallad modal jazz. Det är faktiskt väldigt bra att kunna de modala skalorna utantill, för den som vill bli riktigt duktig på något instrument.

Dimskala
Spela en helt tonsteg följt av ett halvt och ett helt igen och ett halvt och fortsätt så.

Heltonsskala
Spela bara hela tonsteg.

Kromatisk skala
Spela bara halva tonsteg.

Österländska skalor
Dessa kan se ut på många sätt men ofta ingår det trekvartstoner eller blå toner. Läs mer här!
Ett exempel: 1    2    2,75    4    5    5,5    7    1   

Instrumentfamiljer

Det finns elektriska versioner av nästan alla slags akustiska instrument. Akustisk betyder att ljudet blir till utan elektricitet. Det kan räcka med med en dator eller en smartphone för att härma de flesta ljuden men det låter aldrig likadant som ett riktigt instrument.
Stränginstrument
Det finns instrument för alla ljud som kan behövas. Till mörka toner behövs stora instrument och till ljusa behövs små; till långa toner kan det behövas en stråke (en pinne med hårt spänt tagel på; tagel är hår från en hästsvans) så att tonen kan låta så länge stråken rör sig. En sträng låter ju bara så länge den vibrerar.
Blåsinstrument
Ett blåsinstrument låter bara så länge den som blåser har luft kvar (fast vissa musikanter kan faktiskt blåsa ut och andas in samtidigt).
Slaginstrument
Vissa instrument gör inga toner utan andra slags ljud, som boom, frrr eller pschh. De kallas slaginstrument och är gjorda för att slås på, med händer eller med pinnar; en del av dem gör toner som andra instrument.
Klaverinstrument eller keyboards
Många olika instrument har tangenter som ser ut som på ett piano, fast själva ljudet kan komma från strängar, genom pipor (rör) eller från vibrerande metallblad.
ackord
gitarr
ukelele
banjo
cittra
pedalsteel
stråk
fiol
viola (altfiol)
cello
kontrabas
träblås
saxofon
klarinett
flöjt
oboe
fagott
bleckblås
trumpet
kornett
valthorn
trombon
bastuba
souzafon
med toner
metallofon
kalimba
marimba
boomwhackers
utan toner
maraccas
gurka
tamburin
bongos
trumset
djembe
akustiska
piano
orgel
cembalo
spinett
dragspel
elekriska
elpiano
synthesizer
keyboard
dator
smartphone
Innehåll:
Inledning
Vad är en ton
Intervall
Durskalan och naturtonerna
Klaviaturen och tonernas namn
Stamtonerna
Pythagoras och skalan
Liksvävande temperatur
Fasta tonlägen eller inte
Elektriska instrument
Blå toner
New Orleans-grytan
Funktionsanalys
Gitarren
Takt och ton
Vad innehåller en låt?
Att minnas en melodi
Ackord
Dur och moll och mitt emellan
Ackordnamn
Vanliga varianter av treklangerna
Notskrift
Klaver
Notvärden
Riff
Tonarter
Tonartsramsor
Andra skalor
Instrumentfamiljer
Ackord för gitarr, ukelele och saz
Kvintgrepp
Låtar
Spotifylistor
Kopplingar till kursplanen
Gitarrackord i fyra vanliga tonarter
Alla ackorden här i tabellen är vanliga treklanger utom 5 och 7, som ofta får en fjärde ton. På gitarr är det faktiskt lättare att ta 5 och 7 med fyra toner istället för tre, försök själv. Dessutom förstärks de harmoniska funktionerna med den fjärde tonen.
Med hjälp av siffrorna kan du hitta på egna, kanske enklare, sätt att ta ackorden. Jämför gärna med treklangsvarianterna på ett piano och försök lista ut hur du ska ta samma varianter på gitarren. Det är enklare än du anar!

Om du jämför Em, Fm och F#m så ser du att det är samma grepp. Am, Bm och C#m är också lika varandra. Du kan alltså ta alla mollackord på samma sätt, genom att bara flytta handen. Det är likadant med alla durackord, antingen som E och F eller som A och B. Flyttar du alla toner i A ett halvsteg närmare hålet så blir hela ackordet en halv ton högre och kallas A#, som uttalas "aiss". Och flyttar du hela B ett halvsteg åt andra hållet så blir det exakt samma ackord som A# men kallas då istället för Bb, som uttalas "bess". Prickarna visar var du ska trycka ner fingrarna med vänsterhanden, om de inte sitter utanför greppbrädan för då räcker det att knäppa på strängen med högerhanden. Är du vänsterhänt får du göra tvärtom eller hitta en gitarr för vänsterhänta där strängarna sitter på andra hållet.
⇐ Ackordnamnen i tabellen gäller bara om den är stämd så här.
Glöm inte vad det är du gör när du trycker ner en sträng med fingret; du förkortar den del av strängen som rör sig så den rör sig snabbare och du får en högre ton!
1

C
2

Dm
3

Em
4

F
5

G
5 med fyra toner

G7
6

Am
7 med fyra toner

Bm7-5

1

A
2

Bm
3

C#m
4

D
5

E
5 med fyra toner

E7
6

F#m
7 med fyra toner

G#m7-5

1

E
2

F#m
3

G#m
4

A
5

B
5 med fyra toner

B7
6

C#m
7 med fyra toner

D#m7-5

1

G
2

Am
3

Bm
4

C
5

D
5 med fyra toner

D7
6

Em
7 med fyra toner

F#m7-5

Ukelele-ackord i Cdur och Ddur
Ukelelen har bara fyra strängar och de har samma intervall mellan varandra som de fyra ljusaste strängarna på en gitarr, fast strängen längst till vänster är lika tunn som den längst till höger och låter därför en oktav ljusare än om det hade varit en gitarr.

På ukelelen kan du alltså ta samma grepp som på en gitarr, fast du får tänka bort de två tjockaste strängarna på gitarren.

Samma grepp som blir Gdur på gitarren blir Cdur på den amerikanska ukulelen och Ddur på den europeiska.


           E A D G B E
Gitarrstämning

                  G C E A
Ukelele med amerikansk stämning

                 A D F#B
Ukelele med europeisk stämning
Ukelele med amerikansk stämning
1

C
2

Dm
3

Em
4

F
5

G
5 med fyra toner

G7
6

Am
7 med fyra toner

B#m7-5

Ukelele med europeisk stämning
1

D
2

Em
3

F#m
4

G
5

A
5 med fyra toner

A7
6

Bm
7 med fyra toner

C#m7-5

Sazackord i Cdur
Eftersom det inte är lika långt mellan alla halvtoner på en saz,
som du kan se på bilden, kan det bli svårt att byta tonart;
förmodligen funkar det ganska bra med G och F. Det vanligaste är
att de som spalar saz stämmer om sina instrument om det behövs.
1

C
2

Dm
3

Em
4

F
5

G
5 med fjärde tonen

G7
6

Am
7 med fjärde tonen

Bm7-5
Kvintgrepp
Ett vanligt sätt att ta ackord om du vill ha ett extra starkt och rent ljud är att bara spela grundton och kvint, till exempel 1 + 5 eller 6 + 3. På medeltiden ansågs en kvint vara det renaste intervallet, till och med renare än en kvart 1 - 4, vilket verkar konstigt eftersom det är samma toner i båda intervallen, men avståndet spelar faktiskt en pytteliten roll.

Kvintgrepp är också enklare att ta på de flesta instument, och det kan vara lättare att få dem att låta bra. De är mycket vanliga i rockmusik och tidig klassisk musik och går dessutom bra att kombinera med svårare ackord, så att fler människor kan spela ihop även om de är olika duktiga. Om du håller dig till de fyra tjockaste strängarna så ser greppen precis likadana ut vilket ackord du än tar, vilket är mycket praktiskt!

Prova med 4 - 1, 5 - 2 eller 3 - 7. På gitarr kan det bli ännu lättare om du vänder på dem: 1 - 4 och 2 - 5 och 7 - 3.
... utom när det gäller en av kvinterna, som är lite speciell, nämligen den mellan 7 och 4. Den var till och med förbjuden på medeltiden och kallades "Djävulen i musiken" eller tritonus. Intervallet är en halv ton mindre än de andra kvinterna och skillnaden går att höra tydligt. Under renässansen, när folk började använda fler toner i ackorden och instrumenten blev bättre, släppte gradvis skräcken för detta intervall.

Låtar

Min tanke med hela den här hemsidan är att du som besöker skall kunna lära dig vad musik består av, och hur den spelas, vilken typ av musik det än är. Det är därför jag har envisats med att fokusera på durskalan fast jag vet att det är ganska ovanligt bland musiklärare i grundskolan och att durskalan knappt nämns i läroplanen. Men det råkar faktiskt vara så att hela den västerländska musikteorin bygger på den, alla ackord, alla tonarter, allt. :) Så genom att spela er igenom ett antal av dessa låtar, ju fler desto bättre, kommer ni att förstå att all musik bygger på ungefär samma enkla kombinationer av intervall som bildar en durskala. Musik som inte är västerländsk är ändå väldigt nära släkt, särskilt folkmusiken.

De flesta låtarna har ackordsiffror och de som går i Cdur på Youtube står för sig. Ibland kan det stå t ex F/Dm efter titeln vilket isåfall är originaltonarten.

De låtar som börjar på 111_ har dessutom noter, eller siffror, som visar melodin. Om du är van vid bokstäver istället så är det bara att byta ut siffrorna mot bokstäver. Här nedanför finns en tabell med alla tolv tonarterna:
Ge dig av
1 2 3 4 5 6 7
G   Am Bm C   D   Em F#º

1 2 3 4 5 6 7
D   Em F#m G   A   Bm C#º

1 2 3 4 5 6 7
A   Bm C#m D   E   F#m G#º
.. eller bli fiskmat!
1 2 3 4 5 6 7
E   F#m G#m A   B   C#m D#º

1 2 3 4 5 6 7
B   C#m D#m E   F#   G#m A#º

1 2 3 4 5 6 7
F#   G#m A#m B   C#   D#m E#º
Far beslagtog Esters
1 2 3 4 5 6 7
F   Gm Am Bb   C   Dm

1 2 3 4 5 6 7
Bb   Cm Dm Eb   F   Gm

1 2 3 4 5 6 7
Eb   Fm Gm Ab   Bb   Cm
..askkoppar, dessutom gästernas!
1 2 3 4 5 6 7
Ab   Bbm Cm Dd   Eb   Fm

1 2 3 4 5 6 7
Db   Ebm Fm Gb   Ab   Bbm

1 2 3 4 5 6 7
Gb   Abm Bbm Cb   Db   Ebm

Folkmusik
Musik som oftast sprids när folk spelar med varandra. Musiken är ofta instrumental, alltså utan sång. Ibland är det själva spelandet som är det roliga men ofta är folkmusik dansmusik. Låtarna kan vara många hundra år gamla.

Blues
Folkmusik som uppstod runt New Orleans i USA på 1800-talet och ligger till grund för nästan all rockmusik idag. Bluesen började förmodligen som arbetssånger bland slavarbetare för att underlätta till exempel bomullsplockning. En rest från den tiden är call and response (någon sjunger en kort melodi och alla härmar melodin direkt efter). Även riff (upprepade rytmiska tonkombinationer) kan vara en slags call and response fast utan sång, och är en viktig del av det som senare blev rockmusik och hiphop. Redan på 1940-talet började det gå att tjäna pengar på att sälja skivor vilket betydde mycket för bluesmusiken som då kunde spridas fortare, längre och även till andra länder. Den blev väldigt populär, särskilt i England där många pop/rockband härmade den amerikanska bluesen och tjänade en massa pengar på musik de inte hittat på själva. Läs mer här!

Jazz
Nuförtiden betyder ordet jazz ungefär improviserad musik med rötter i blues (afroamerikansk musik) men i slutet på 1800-talet, när ordet började användas, var det nog mer som en ungdomskultur med dansmusik, liknande hip hop. De hade battles (tävlingar) precis som hiphoparna, och speciella kläder. Ofta spelade jazzmusiker äldre popmusik, kanske sina föräldrars, fast på ett helt nytt sätt. Det går att jämföra med hur hiphopare samplar äldre låtar och gör om dem till nåt nytt.

Improvisera betyder att musikerna hittar på melodier samtidigt som de spelar. Den som spelar jazz behöver vara väldigt bra på sitt instrument. På 1930-talet när jazz kom till Sverige tyckte ändå många att det lät fult och slarvigt; en del sade till och med att jazz var farligt. De första svenska poplåtarna 1940-1960 var ofta spelade av jazzmusiker.
Vilken som helst av dessa låtar skulle alltså kunna kallas jazz om den innehöll lite improvisation och gärna typiska jazzinstrument som saxofon och trumpet.

Pop, rock, soul mm
Det finns absolut skillnader mellan rock och pop fast det kan vara svårt att komma överens om dem. Pop betyder ju populär musik men rockmusik är oftast minst lika populärt. När ordet rock föddes på 50-talet hette det oftast "rock and roll" och var en ungdomskultur precis som jazzen. Båda orden, rock och jazz, har med sex att göra.

Nuförtiden är många överens om att rock kan ha en djupare innebörd än pop och att rocken dessutom innehåller mer av blues, jazz och konstmusik, men Michael Jackson eller Lady Gaga hade aldrig hållit med om det. Många rocklåtar kan lika gärna kallas visor; skillnaden kanske är att pop och rock är mer dansmusik än visor.

Det finns tusentals olika genrer som har många saker gemensamma med rock; musiken är populär, sprids i media och med skivförsäljning och innehåller ofta riff och rundgångar. Ofta går det att höra att pop, rock, funk, disco, hip hop, r&b och många andra populära genrer är släkt med blues och jazz, men lika ofta går det att höra likheter med klassisk musik. På 1600-1700-talen var det den klassiska musiken som var populär och hade idoler ungefär som idag. Då spreds musik mest med hjälp av notskrift, det gick ju inte att spela in den, men den klassiska musiken är absolut släkt med rock och pop.

Pop på svenska
De flesta av musikstilarna som blev populära under 1900-talet kom till Sverige några år efter att de uppfunnits, oftast i USA, men det fanns/finns några personer som var extra tidiga med att ta amerikansk rock- och jazzmusik hit, och kanske uppfattades dessa som lite konstiga pä sin tid, till exempel Owe Thörnqvist, Alice Babs och Povel Ramel. Owe lever än idag och var med i finalen i Mello 2017!
Läs en gammal recension av en Alice Babs-konsert här. Varning! Den är ganska hemsk.

Folkmusik, blues, jazz mm
what_a_wonderful_world.pdf
summertime.pdf
lion_sleeps.pdf
kum_bay_ya.pdf
hopplos_blues.pdf
falsk_matematik.pdf
ett_sista_glas.pdf
chan_chan.pdf
autumn_leaves.pdf
all_of_me.pdf
111_on_the_sunny_side.pdf
111_ett_sista_glas.pdf
111_benen.pdf
..
.

     i Cdur
nobody_knows.pdf
love_me_like_a.pdf
lea_snea_blues.pdf
i_wish_knew_how.pdf
har_du_inget_att_ge.pdf
fly_me_to_the_moon.pdf
carrickfergus.pdf
autumn_leaves.pdf
all_of_me.pdf
111_on_the_sunny_side.pdf
111_benen.pdf
..
.

Pop, rock, soul mm
youve_gotta_friend.pdf
sound_of_silence.pdf
real_love.pdf
one_love.pdf
lion_sleeps.pdf
killing_me_softly.pdf
is_this_love.pdf
i will always love you.pdf
halo.pdf
guldet_blev_till_sand.pdf
billie_jean.pdf
111_sir_duke.pdf
111_perfect_day.pdf
111_isnt_she_lovely.pdf
111_happy.pdf
111_echoes.pdf
111_blame_it_on.pdf
..
.

     i Cdur
while_my_guitar.pdf
space_oddity.pdf
shine_a_light.pdf
sheena_is_a_punkrocker.pdf
roll_over_beethoven.pdf
rockin_all_over.pdf
no_woman_no_cry.pdf
natural_woman.pdf
let_it_be.pdf
imagine.pdf
i_will_survive.pdf
house_of_the_rising_sun.pdf
hello_goodbye.pdf
have_you_ever_seen_the_rain.pdf
hallelujah.pdf
changes.pdf
border_song.pdf
..
.

Pop, rock, soul mm (svenska texter)
varens_forsta_dag_eb.pdf
valborg.pdf
tusind_stycker.pdf
tg_sol_vind.pdf
tg_satellit.pdf
tg_lat_karleken_noter.pdf
tg_jag_ska_fanga_en_angel.pdf
tg_himlen_ar_oskyldigt_bla.pdf
tack_for_alla_toner.pdf
symfoni.pdf
sverige_torson.pdf
popitop.pdf
lille_du.pdf
keops_pyramid.pdf
jag_soker_efter_ord_g.pdf
jag_hade_en_gang.pdf
halo_sv.pdf
goliat.pdf
forlata_eller_svika.pdf
du_har_en_van.pdf
du_ar_snart_dar.pdf
111_tg_lat_karleken_sla_rot.pdf
111_tg_jag_vill_ha_en_egen.pdf
111_tg_come_give_me.pdf
111_sant_e_livet_ettan.pdf
111_ett_sista_glas.pdf
111_en_stund_pa_jorden.pdf
111_en_apa_som_liknar.pdf
..
.

     i Cdur
var_kommer_barnen_in.pdf
slit_o_slang.pdf
psalm_907.pdf
kann_ingen_sorg.pdf
kaffe_o_en_cigarett.pdf
602.pdf
1900.pdf
111_vi_tva_17.pdf
111_staten_kapitalet.pdf
111_det_ar_sa_jag_sager_det.pdf
..
.

Ny pop
Här finns nyare popmusik som snart kommer att bli mindre ny, vilket belyser problemet med att ordna musik under etiketten "ny". En del av den nya musiken är dessutom på sätt och vis väldigt gammal. "Havana", som kom 2018, låter ungefär som Kubansk folkmusik lät för hundra år sedan. Jag tror att all musik är del av en slags vandrande tradition som aldrig slutar.

Många är nog lite sura på att det inte finns så mycket hiphop och rap på denna sida. Ett skäl är att jag är för dålig på den musiken, ett annat att det är svårt att följa läroplanen utan att sjunga. Ett tredje skäl är att det måste finnas ungdomskulturer som lever fritt, utan inblandning från skolor och föräldrar. Det som du kan lära dig med hjälp av denna sida är bara ett verktyg som du kommer att behöva, faktiskt även om du inte kommer att syssla med musik i framtiden. Det är helt enkel nyttigt för hjärnan!

Visor
En visa kan vara en tonsatt berättelse som vill påverka lyssnaren, alltså visa något, och kan sjungas utan en hel orkester. Traditionella visor kan vara mycket gamla. De kan också kallas för en slags folkmusik eller folkvisor.

Många av de gamla visorna var precis som nu "lånade" från klassisk musik eller folkmusik, det var den musiken som var populär då. Musik har alltid lånats, därför är det väldigt svårt att veta vem som egentligen kom på en del melodier. Kanske är det helt onödigt att veta det?

Barnlåtar
Egentligen en konstig rubrik eftersom alla låtarna är gjorda av och spelas av vuxna men det är nog tänkt att de som ska lyssna på musiken är barn. Låtarna funkar jättebra på mig, som är över 50.

Nyproducerad pop, hiphop, R&B mm
zauvek.pdf
xs_and_os.pdf
when_we_were_young.pdf
waiting.pdf
unbreak_my_heart.pdf
tum_hi_ho.pdf
thinking_out_loud.pdf
symphony.pdf
sultanin.pdf
stole_the_show.pdf
stitches.pdf
stay_with_me.pdf
slkort.pdf
sen_olsan.pdf
see_you_again.pdf
say_u_wont.pdf
one_call_away.pdf
ma_baaref.pdf
love_yourself.pdf
lost_on_you.pdf
lost_boy.pdf
last_dance.pdf
lamaallem.pdf
its_a_long_way.pdf
issues.pdf
ingen_som_du.pdf
im_not_the_only.pdf
if_i_aint_got.pdf
human.pdf
hob_kol_hayati.pdf
hello.pdf
heathens.pdf
havana.pdf
gul_rengi.pdf
gossip_girl.pdf
fightsong.pdf
faded.pdf
escape_my_mind.pdf
counting_stars.pdf
clearly.pdf
call_me_maybe.pdf
breath.pdf
bla_bla.pdf
behet_ghol.pdf
beautiful_thing.pdf
back_from_the_edge.pdf
all_of_me_legend.pdf
all_i_need.pdf
111_shape_of_u.pdf
111_mitt_kvarter.pdf
111_mal_hbibi.pdf
111_let_her_go.pdf
111_khallouni_maou.pdf
111_i_dont_wanna.pdf
111_fame.pdf
..
.

     i Cdur
when_i_was_your_man.pdf
scars_to_your_beautiful.pdf
only_human.pdf
never_say_never.pdf
love_on_top.pdf
little_do_u_know.pdf
i_believe_i_can_fly.pdf
111_rockabye.pdf
111_it_aint_me.pdf
111_chained.pdf
..
.

Visor
visa_vid_midsommartid.pdf
vanlig_gronska.pdf
uti_var_hage.pdf
tusind_stycker.pdf
this_land.pdf
tg_sol_vind.pdf
somliga_gar_med.pdf
sangen_om_jorden.pdf
okant_land.pdf
mordaranders.pdf
men_bara_om_min_alskade.pdf
mark_hur_var_skugga.pdf
jag_sitter_pa.pdf
jag_hade_en_gang.pdf
i_natt_jag_dromde.pdf
hej_a_ha_jungman_j.pdf
epistel_72.pdf
drommen_om_dig.pdf
brevet_fran_kolonien.pdf
blowin_in_the_wind.pdf
balladen_om_fredrik_cecilia.pdf
111_tg_himlen_ar_oskyldigt.pdf
111_sag_fagel_varfor_kvttrar.pdf
..
.

     i Cdur
vem_kan_segla.pdf
varmlandsvisan.pdf
valsmelodi.pdf
spelmannen.pdf
sambaliten.pdf
samarkand.pdf
sa_lange_skutan.pdf
rosa_pa_bal.pdf
psalm_907.pdf
lugnare_vatten.pdf
den_blomstertid.pdf
alla_tillsammans.pdf
2+2=5.pdf
111_ziz.pdf
111_ulv_rav_hare.pdf
..
.

Barnlåtar
mango_tango.pdf
krakbegravningen.pdf
jk_vaggvisa_for_okenravar.pdf
jk_humlorna.pdf
jk_gaddan_gosta.pdf
jk_dags_att_skaffa_katt.pdf
jag_vill_ha_en_hund.pdf
jag_sitter_pa.pdf
111_jk_jag_ar_ett_langsamt.pdf
111_hur_bananerna_ar.pdf
111_beethovens_nia.pdf
..
.

     i Cdur
mitt_lilla_barn.pdf
jk_nar_vintern_ar_over.pdf
jk_jag_har_aldrig_sett_en_orm.pdf
det_fulaste.pdf
111_vattenmoln.pdf
..
.

Dansbandsmusik
Detta är ett fenomen som nästan bara finns i Sverige. Det finns likheter med amerikansk country men också stora skillnader. Wikipedia säger ungefär: Ett dansband är en typ av musikgrupp som spelar populärmusik att dansa pardans till. Till dansband dansas ofta bugg och foxtrot. Musiken kallas ofta dansbandsmusik och går ofta i 4/4-takt, med tydlig baktakt (som i rock). Även andra taktarter kan förekomma då vissa, särskilt äldre, dansband framför gammaldansmusik.

Musikal
En form av modern musikteater. En musikal är en blandning av musik, teater och dans.

Klassisk konstmusik
På Wikipedia står det: Klassisk musik är musik som är klassisk i betydelsen av något "som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde" och att den anses speciellt värdefull och en del av ett kulturarv. Fast det går ju att säga om annan slags musik också. Ofta är den klassiska musiken iallafall nedskriven och tänkt att framföras av en orkester, men det går också att säga om mycket annat. Men går du till konserthuset och lyssnar till en klassisk konsert så kan du ändå vara säker på att få en musikalisk upplevelse som är svår att få utan ett sammanhang där både kompositörer och musiker har lång utbildning och vana.

Nationalsånger
Wikipedia säger: Många nationalsånger tillkom under 1800- och 1900-talet, dels som en följd av nationalromantiska strömningar och dels som en följd av tillkomsten av nya stater.

Dessa används mest vid idrottstävlingar nuförtiden. Ofta är de ganska lika varandra trots att ländernas kulturer kan vara mycket olika. Fundera gärna på varför.

Klassisk Hårdrock
Här finns låtar från 1970-talet, när ordet hårdrock först började användas. Senare har det bildats många andra stilar som är släkt med denna. Det finns många likheter mellan hårdrock ock klassisk musik, vissa kan bero på att det ibland faktiskt är samma sak. Det som gör att det låter som hårdrock kan vara att det spelas på hög volym med elektriska instrument och med kvintgrepp (rena kvinter och inga terser), vilket upplevs ge mer kraft; ungefär som klassisk musik från 14-1500-talet; de försökte ju också låta så mycket som möjligt och hade säkert använt elektriska instrument om de kunnat.

Dansbandsmusik
tva_morka_ogon.pdf
nej_sa_tjock_du_har_blitt.pdf
eloise.pdf
..
.

Musikal
tack_for_alla_toner.pdf
summertime.pdf
somewhere_over_the_rainbow.pdf
guldet_blev_till_sand.pdf
111_somewhere_over_the_rainbow.pdf
111_on_the_sunny_side.pdf
..
.
Klassisk konstmusik
jag_sitter_pa.pdf
den_blomstertid.pdf
brevet_fran_kolonien.pdf
111_hungarian_dance.pdf
111_beethovens_nia.pdf
111_beethovens_femma.pdf
..
.

     i Cdur
pachelbels_kanon.pdf
111_bachs_air.pdf
..
.

Nationalsånger
istiklal_marsi_turkiet.pdf
du_gamla_du_fria.pdf
111_qolobaa_calankeed_somalia.pdf
..
.

Klassisk Hårdrock
you_shook_me_all_night_long.pdf
smakryp_som_later.pdf
highway_to_hell.pdf
breaking_the_law.pdf
111_smoke_on_the_water.pdf
111_its_a_long_way.pdf
..
.

Protestsånger/kampsånger
sangen_om_jorden.pdf
keops_pyramid.pdf
jag_hade_en_gang.pdf
i_natt_jag_dromde.pdf
goliat.pdf
blowin_in_the_wind.pdf
..
.

     i Cdur
scars_to_your_beautiful.pdf
i_wish_knew_how.pdf
alla_tillsammans.pdf
111_staten_kapitalet.pdf
..
.

Julsånger
sockerbagaren.pdf
let_it_snow.pdf
knalle_juls_vals.pdf
julvisa_i_finnmarken.pdf
have_yourself_a_merry.pdf
happy_x-mas.pdf
giv_mig_ej_glans.pdf
det_stralar_en.pdf
adams.pdf
..
.

     i Cdur
rockin_around_the_xmas_tree.pdf
julpolska.pdf
have_yourself_a_merry.pdf
giv_mig_ej_glans.pdf
adams.pdf
111_ser_du_stjarnan.pdf
111_christmas_song.pdf
..
.

Sifferlåtar
sifferlatar.pdf
nr1.pdf
latt_som_platt.pdf
latt_med_rocknroll.pdf
ett_tva_tre_o_sa_fyra.pdf
det_borjar_med_6.pdf
..
.

Övrigt
ordklasser.pdf
..
.
Spotifylista
med låtar som går i Cdur.
.. med nyare låtar som går i Cdur.
.. med låtar på svenska som går i Cdur.
.. med blandade låtar som INTE går i Cdur.

Kopplingar till kursplanen i musik
Jag färgkodade nedanstående kursplansutdrag tillsammans med alla mellanrubrikerna på denna sida men när jag insåg att samtliga områden kunde kopplas till alla tre färgerna så tänkte jag att det fick räcka med bara kursplansutdraget.

Centralt innehåll

I årskurs 7—9
Musicerande och musikskapande
  • Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform med genretypiska musikaliska uttryck.
  • Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster i olika genrer.
  • Rytmisk och melodisk improvisation till trumkomp, ackordföljder eller melodi slingor med röst och instrument.
  • Musikskapande i olika genrer, till exempel visor, ljudkompositioner och låtar.
  • Musikalisk gestaltning där olika uttrycksformer kombineras.
Musikens verktyg
  • Röstvård, hörselvård och orsaker till att musiklyssnande och musicerande kan bidra till hörselskador samt hur hörselskador kan förebyggas.
  • Hur rösten kan varieras i flerstämmiga, vokala uttryck i olika genrer.
  • Ackord- och melodiinstrument, bas och slagverk för spel i olika ton- och taktarter.
  • Rytm, klang och dynamik, tonhöjd, tempo, perioder, taktarter, vers, refräng och ackord som byggstenar för att musicera och komponera musik i olika genrer och med varierande instrumentation.
  • Musiksymboler och notsystem, noter, tabulatur, ackordbeteckningar och grafisk notation.
  • Digitala verktyg för musikskapande, inspelning och bearbetning.
Musikens sammanhang och funktioner
  • Ljudets och musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan. Musikens funktion för att markera identitet och grupptillhörighet i olika kulturer, med fokus på etnicitet och kön.
  • Hur musik används i olika medier, till exempel i film och datorspel.
  • Instrument och deras funktion i olika genrer och sammanhang, till exempel i en symfoniorkester eller i ett rockband.
  • Konstmusik, folkmusik och populärmusik från olika epoker. Framväxten av olika genrer samt betydelsefulla tonsättare, låtskrivare och musikaliska verk.